Katolsk trosförklaring riktad till påve Leo XIV
Källa: FSSPX News
Katolsk trosförklaring riktad till hans helighet påve Leo XIV av fader Davide Pagliarani, generalsuperior för Sankt Pius X:s prästbrödraskap.
Helige Fader,
I mer än femtio år har Sankt Pius X:s prästbrödraskap för den Heliga stolen försökt förklara den samvetskonflikt vi står inför på grund av de villfarelser som förstör den katolska tron och moralen. Tyvärr har alla påbörjade diskussioner förblivit resultatlösa och inga av de bekymmersamma omständigheter vi har påpekat har fått något verkligt tillfredsställande svar.
I mer än femtio år tycks den enda lösning som den Heliga stolen tagit i allvarligt övervägande ha varit kanoniska sanktioner. Beklagligt nog verkar den kanoniska rätten därmed inte användas till att befästa tron, utan till att leda bort ifrån tron.
Sankt Pius X:s prästbrödraskap önskar med texten som här följer inför Ers helighet i sonlig tillgivenhet och uppriktighet ge uttryck för sin hängivenhet för den katolska tron, utan att dölja något, varken för Ers helighet eller för den universella kyrkan.
Prästbrödraskapet lägger denna enkla trosförklaring i Era händer. Vi anser att den utgör det oundgängliga minimum som krävs för att vara i gemenskap med kyrkan och för att sanningsenligt kunna kalla oss själva katoliker och därmed också Era söner.
Vi har ingen annan önskan än att leva i och bli stärkta i den romersk-katolska tron.
”Bemöda er därför, fast rotade och grundade i den sanna katolska tron, att alltid vara det gudomliga offrets och Guds kyrkas trogna tjänare, vilken är Kristi Lekamen.
Ty, som apostlen säger, ’allt som icke sker av tro, är synd’ 1, schismatiskt och utanför kyrkans enhet.” 2
KATOLSK TROSFÖRKLARING
I Vår Herres Jesu Kristi, den gudomliga vishetens, det människovordna Ordets namn, som önskade endast en religion, satte det gamla förbundet slutgiltigt ur kraft, grundade en enda kyrka, triumferade över Satan, besegrade världen, förblir med oss till tidens ände och skall igenkomma till att döma de levande och de döda.
Han, Faderns fullkomliga avbild, Guds människovordne Son, blev genom inkarnationen och det frivilliga frambärandet av korsoffret insatt till världens ende Återlösare och Frälsare. Vår Herre tillfredsställde den gudomliga rättvisan genom att utgjuta sitt dyrbara blod och i detta blod har han instiftat det nya och eviga förbundet och upphävt det gamla. Han är därför den ende förmedlaren mellan Gud och människor och den enda vägen som leder till Fadern. Endast den som känner Honom känner Fadern.
Genom Guds beslut blev den heliga Jungfrun Maria omedelbart och intimt förbunden med hela återlösningsverket; förnekandet av denna förbindelse – i den traditionella lärans mening – innebär därför en förändring av själva det återlösningsbegrepp som Guds försyn förordnat.
Det finns endast en tro och en Kyrka genom vilka vi kan nå evig frälsning. Utanför den romersk-katolska Kyrkan och utan den trosbekännelse hon alltid förkunnat finns varken evig frälsning eller syndernas förlåtelse.
Således måste varje människa för sin själs frälsnings skull vara medlem av den katolska Kyrkan, och det finns endast ett dop som medel för att införlivas i henne. Denna nödvändighet gäller hela mänskligheten utan undantag och inbegriper utan åtskillnad kristna, judar, muslimer, hedningar och ateister.
Uppdraget som apostlarna tog emot, att predika evangeliet för varje människa och att omvända varje människa till den katolska tron, förblir giltigt intill tidens slut och motsvarar den mest absoluta och mest tvingande nödvändigheten i tillvaron. ”Den, som tror och låter döpa sig, han skall varda salig; men den, som icke tror, han skall varda fördömd.” 3 Underlåtelse att utföra detta uppdrag utgör därför det allvarligaste av brott mot mänskligheten.
Endast den romerska Kyrkan innehar samtidigt alla de fyra kännetecken som utmärker den Kyrka som grundades av Jesus Kristus: enhet, helighet, katolicitet och apostolicitet.
Hennes enhet följer väsentligen av att alla hennes medlemmar håller fast vid den enda sanna tron, som genom århundradena troget bevarats, förkunnats och traderats av den katolska hierarkin.
Förnekandet av även endast en enda trossanning förstör själva tron och omöjliggör varje gemenskap med den katolska Kyrkan.
Den enda möjliga vägen till återfunnen enhet mellan kristna av olika trosriktningar består i att enträget och kärleksfullt uppmana icke-katoliker att bekänna den enda sanna tron inom den enda sanna Kyrkan.
Den katolska Kyrkan kan inte på något sätt betraktas eller behandlas som jämställd med en falsk kult eller en falsk kyrka.
Den romerske påven, Kristi ställföreträdare, är ensam innehavare av den högsta auktoriteten över hela kyrkan. Han allena meddelar omedelbart jurisdiktion över själarna till den katolska hierarkins övriga medlemmar.
”Den Helige Ande utlovades inte åt Petri efterträdare för att de genom Hans uppenbarelse skulle förkunna en ny lära, utan för att de med Hans bistånd skulle heligt bevara och troget förklara den uppenbarelse som förmedlats av apostlarna, det vill säga trosarvet (depositum fidei).” 4
En unik tro motsvaras av en unik form av gudstillbedjan, det högsta, autentiska och fullkomliga uttrycket för samma tro.
Den heliga mässan är korsoffrets fortsättning i tiden, som frambärs för många och förnyas på altaret. Trots att det frambärs på oblodigt sätt är det heliga mässoffret till sitt väsen sonande och försonande. Ingen annan form av gudstjänst utgör en fullkomlig gudstillbedjan. Ingen annan form av gudstjänst, som inte står i förbindelse med denna, är Gud välbehaglig. Inget annat medel är tillräckligt för själarnas helgelse.
Därför får det heliga mässoffret på intet sätt reduceras till blott en åminnelse, en andlig måltid, en helig sammankomst firad av folket, firandet av påskmysteriet utan offer, utan gottgörelse av den gudomliga rättvisan, utan att sona för synderna, utan försoning och utan korset.
Den hjälp som genom den katolska Kyrkans sakrament kommer själarna till del är under alla omständigheter och i varje tidsålder tillräcklig för att göra det möjligt för de troende att leva i nådens tillstånd.
Endast den morallag som framgår av tio Guds bud och som fulländades i bergspredikan kan i praktiken användas för att uppnå själarnas frälsning. Varje annan moralkodex – grundad på till exempel respekt för skapelsen eller den mänskliga personens rättigheter – är fullkomligt otillräcklig för att helga och frälsa en själ och kan på intet sätt ersätta den enda sanna morallagen.
Den sanna kärleken till nästan förpliktar oss att enligt den helige Johannes Döparens förebild varna syndarna och aldrig avstå från att använda de medel som är nödvändiga för deras själars frälsning.
Den som befinner sig i syndens tillstånd och ändå äter Vår Herres lekamen och dricker Hans blod, äter och dricker sin egen dom. Ingen auktoritet kan ändra denna lag, som den helige Paulus och Traditionen påbjuder.
Okyskhetssynder som går emot naturen är så allvarliga att de alltid och under alla omständigheter ropar till Gud om vedergällning och är radikalt oförenliga med varje form av autentisk och kristen kärlek. En sådan ”livsstil” kan därför under inga omständigheter erkännas som en gåva från Gud. Ett par som praktiserar denna last måste få hjälp att frigöra sig från den och kan på intet sätt – varken formellt eller informellt – välsignas av Kyrkans tjänare.
Att institutioner och nationer som sådana är underställda Vår Herres Jesu Kristi auktoritet är en direkt följd av Hans mandomsanammelse och återlösningsverk. Sekulariseringen av institutioner och nationer innebär därför en implicit förnekelse av Vår Herres gudomliga natur och universella konungadöme.
Den kristna samhällsordningen är inte endast ett historiskt fenomen, utan den enda av Gud avsedda ordningen ibland människor.
Det är inte Kyrkan som ska anpassa sig efter världen, utan världen ska omgestaltas av Kyrkan.
Det är i denna tro och enligt dessa principer vi ber att få bli undervisade och stärkta av Honom som erhållit nådegåvan att göra detta. Med Vår Herres hjälp skulle vi föredra döden framför att överge dem. I denna oföränderliga tro åstundar vi att leva och dö – i hoppet att den en gång skall följas av den omedelbara åskådningen av den oföränderliga, eviga Sanningen.
Menzingen den 14 maj 2026, Kristi himmelfärds dag
Davide Pagliarani